måndag 8 december 2014

Juldikt 1931 av Karin Mäklin





Julfesten 19.12.1931


Nu nalkas julen med stora steg
Snart julstjärnan lyser upp människors väg
Och uti vårt bröst
hörs en manande röst:
”Du sökande människoande hav tröst”

Den rösten siar om frid på jord!
Ack sällan väl mindre en frid var spord.
Vi knappast förstå
var frid finns att få.
Det jäser ikring oss en storm manar på

Vart bär det, vem står emot stormens makt?
Varför är allt till förtvivlan bragt?
Var finns skydd mot ett hot?
Var kan fästas vår rot?
Var finns stadga för stapplande fot?

Hoppet att framtid skall klarna ljus
Hoppet att stillas skall stormens brus
Det hoppet skall du
icke riva itu
Det hopp skall stå starkast och klarast just nu.

Du fått den största gåvan – ett hem.
Det skydda du vill med liv och lem
Vad det fordrar av dig
är att jämna dess stig
att se framtiden ljus, trots ondskans krig.

Blott du har förtröstan Martha-mor
blott du tror på seger stark och stor
skall en vidare rund
lyser upp denna stund
Av att hoppet är byggt på säker grund

Med ängslan du sprider blott en oro omkring.
Se det bästa i alt är det skönaste ting.
Det är du som skall tro!
På din kraft skall bero
hur en framtid skall nå sitt mål, sin ro


diktad av: Karin Mäklin
Som gästade kretsen i början av december och sedan sände oss denna vackra julhälsning från Tammerfors

 
1930 Julbord i Kapellet.

Man hade olika sorters utställningar för att på sättet samla in pengar till verksamheten och välgörenhet. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.